Race Report från fina 16 kilometer - Tiina Karlsson

Tiina och maken Kenna har kommit ända från Oskarshamn för att springa vår underbara 16-kilometersbana:

"Vaknar efter en skön natts sömn, god frukost och vanliga morgonproceduren, så på med löparkläderna.

Försökt läsa på om banan och vart vätskestationerna ska finnas.

Har väntat på denna dag så länge, kunde ej vara med på premiäråret. Ecotrail är mitt (och mannens) första traillopp, gillar miljötänket, inget skräp får slängas, dricka vatten i egen kåsa.

Har målat upp en bild av att loppet kommer bli en härlig tur i skogen med massa glada medlöpare.

Är inte alls nervös, bara förväntansfull, ska genomföra 16 km.

Framme vid startområdet, dagen är strålande (lite för varmt för min smak), musik i högtalarna, koncentrerade löpare, dags för uppvärmning och gemensam nedräkning för start.

Då var jag iväg, lite trångt vid starten, börjar saxa (brukar jag aldrig göra vid asfaltslopp) men kommer på mig själv att bara följa med strömmen istället.

Kommer in i ett bra tempo ganska direkt och bara njuter. Någon kilometer in i loppet så hör jag någon säga, håll höger, håll höger. Min hjärna kopplar inte utan jag springer längre och längre till vänster... Tills sist blir jag omsprungen på grusvägen som var relativt bred och flak just där av ett glatt gäng från Glädjeknuff med en kille som inte kan springa själv i en ombyggd vagn, blir så rörd och inspirerad av gänget. Vi tar följe och pratar lite någon kilometer. Växelspringer, gänget är snabba på flacka sträckor o jag i uppförsbackarna.

Jag o mannen bestämmer oss för att öka tempot lite, jag har en skön känsla, det går upp och ner i en varierad bana.

Ser Kaknästornet på avstånd och tänker dit ska jag. Efter 8 kilometer löpning kommer första stoppet med vatten, apelsiner, chips, godis och annat gott. Mycket kort stopp och vidare iväg, benen känns stela, men efter ett tag släpper stelheten. Jag passerar Gärdet och ett öppet flackt fält med massa aktiviter.

Springer över en bilväg med en glad påhejande funktionär som high-five:ar med mig. Jag tar mig mot Djurgårdsbron och nästa skogsparti, förbi Kaknästornet.

Djurgårdssidan visar sig ha mer skog och stigar att erbjuda än vad jag visste, så roligt och varierande, förbi Rosendals Trädgård, då vet jag utan att titta på klockan att målet är nära.

Springer längsmed vattnet på min högra sida nedanför Skansen, över sista bilvägen, ytterligare glada funktionärer.

Nu är målet mycket nära, sista biten springer jag på asfalt med trötta ben men med ett leende på läpparna och mannen bredvid mig. Vi avslutar i Galärparken med en glad Miranda i micken.

I målet bjuds det på god mat och dricka av goa kockar. Det passar mig som alltid är hungrig efter en löptur perfekt.

Härligt häng i parken för att heja på alla medlöpare som gjort sitt lopp och kommer springande i mål.

Så nöjd och tacksam för en underbar upplevelse i vår vackra huvudstad.

Kommer definitivt springa detta lopp igen.//Tiina Karlsson"