Race report damsegraren 80k Camilla Åbergh

Först ut med sin race report är damsegraren i 80k, Camilla, 45-årig ambulanssjuksköterska hemmahörande i Stockholm: 

"Efter mitt DNF på TEC 100 miles i april då hälsenan sa ifrån efter 10,5 mil har jag ändå kunnat ligga på 30-35 km på långpassen alt sprungit långpass på 20-25 km två dagar i rad för att få många mil i benen. Hälsenan återhämtade sig bra på en veckas vila efter TEC och kroppen svarade bra på gradvis upptrappning av lugna distanspass igen men jag körde inga hårda intervallpass. Så jag var ändå ganska förberedd inför 80 km då det var dags att springa Stockholm Ecotrail. 

Som vanligt så fick jag ont någonstans med bara några dagar kvar till start, denna gång var det just hälen som började ömma igen. Så uppladdningen inför tävlingen handlade mest om att ta det lugnt och försöka tänka i positiva banor kring att jag skulle klara av att genomföra loppet.

Kolhydratladdning är ingenting jag brukar ägna mig åt, men däremot dricker jag rödbetsjuice under hela sista veckan, och så brukar jag försöka att sova, äta och dricka ordentligt, och kvällen innan samt på tävlingsmorgonen brukar jag dricka Resorb Sport för att optimera en bra vätskebalans. Jag lyckades med allt ovanstående förutom sömnen som det blev alldeles för dåligt med eftersom mina tonåringar därhemma har sommarlov och vänder på dygnet. Så natten inför tävlingen blev det bara 2 timmars sömn, men jag valde att se det som ett bra tillfälle att träna inför framtida 24-timmarstävlingar där just sömnbrist är en av energitjuvarna.

På tävlingsmorgonen var jag på plats runt 6:15 vid Stora Skuggan där starten för oss som skulle springa 80 km gick. Övriga distanser man kunde springa var 45, 16 samt 8 km så vi var klart minsta startgruppen. Jag lämnade in väskan, gick på toa och minglade sen runt och pratade med de andra löparna innan startskottet gick. Vi var ca 100 personer i startfältet varav 17 damer.

Startskottet går och är vi iväg. Det är ganska lättsprunget från början och jag hamnar först av damerna i en liten klunga på ca 10 killar. En av killarna tar ledning och försvinner ganska fort ur synhåll, men vi övriga ligger inom ett överblickbart avstånd, till att börja med i alla fall. Farten ligger väl runt 5:20 initialt innan jag sansar mig och saktar ner. Det är ju hyfsat långt kvar till mål.

Klungan dras isär mer och mer men jag springer av och till med två killar varav en är tysk och en mexikan. Vi pratar om fotbolls-VM som pågår och att våra länder är i samma grupp. Sen försvinner de framför mig båda två, åtminstone fram till första vätskekontrollen, jag passerar dem på den tekniska stigen i skogen och sen ser jag inte röken av någon av dem längre. Jag inser att mina träningspass på just tekniska stigar hade gett utdelning! I motsats till alla mina tidigare lopp där jag brukar hämta in tid och placeringar på de lättsprungna, flacka partierna, och bli omsprungen i skogen, var det nu precis tvärtom! Det var en jättehärlig känsla!

Jag är inte så bra på att memorera eller återge specifika sträckor under mina lopp, men inte att förglömma är mastodontbackarna som vi passerar! Loppet bjuder på tekniska stigar och 1252 höjdmeter, uppför bland annat Väsjöbacken, Grantoppen, Hagatoppen och stigningarna vid Fiskartorpet och vid Kaknästornet. Och när man äntligen överlevt att ta sig uppför dessa backar får låren sig ytterligare en rejäl utmaning när man ska nerför på andra sidan utan att ramla ihop i en hög, puh…! 

Vid vätskestationerna har funktionärerna koll på att jag var först av 80-km-damerna vilket jag också visste, men jag blir väldigt förvånad vid näst sista stationen då de säger att jag troligen var totaltrea och jag tror först att de skojade! Men samtidigt så vet jag ju att jag legat långt fram i startfältet hela tiden och att jag faktiskt har passerat några av killarna som låg i första klungan. 

Min plan var, förutom att ta mig i mål, att jag skulle disponera farten väl under loppet och att jag skulle öka farten den sista milen om jag hade krafter kvar. Och jag höll mig till planen i ungefär 7 mil men när det är dags att öka farten den sista milen finns det inga krafter kvar till det, haha vilken surprise. Stigarna på slutet är dessutom riktigt slingriga och tätvuxna med mycket stenar och rötter, och ett tag undrar jag helt seriöst om funktionärerna varit ute och vält omkull en massa träd och lagt ut snår och grenar bara för att vi skulle få det extra tufft på slutet, haha. Så någon fartökning blir det aldrig, förutom de sista kilometrarna som går inne i stan där det är plant och lättsprunget. 

Det är med stor glädje och tacksamhet som jag inser att dagens underbart vackra men jobbiga långpass snart var till ända. När jag sprang in på Galärvarvet och jag hör i högtalarna att första dam i 80-kilometersklassen nu var på ingång insåg jag att det var ju lilla jag!!! Jag har inte bara klarat hela den långa, kuperade, tekniska banan i solgass och värme med en hel och fräsch kropp, jag har även hela 48 minuters marginal till andra dam och dessutom är jag totalt 4:a av alla startande i 80 km klassen! Weehoooo!!!

Puss & Kram, Camilla"

Puss & Kram och stort grattis säger vi på Ecotrail!!!